Hur ska man våga fortsätta när man är livrädd? När man inte orkar längre.. när allt tynger ner en och bara skriker på en att ge upp, att falla lägre att inte gå mot nått ljusare. 

Men herregud livet då? Jag har ett liv. en gnutta litet liv. ett liv som nu består av ångest. ångest ångest ångest. ångest min ångest är inte att jag får panik. Mer att jag får panik i mig själv, jag känner mig långt ifrån mig själv. Jag passar inte in i mig själv. Min kropp skriker efter hjälp men min hjärna vill bara döda mig. Vad väljer man? Hur stark klarar jag vara, jag vet faktiskt inte än, inte just nu, men kanske om en timme. så jag fungerar. fuck anorexia fuck sjukdomen, fan att jag fick den, eller älskar jag min röst? nej.